watch and read

 (Recension från Januari)

Citat från boken:

"Vilka är alla de människorna där ute? frågade han tillslut.

/.../

"Jaså, de människorna" sa pappa och nickade med ett litet leende. "De där människorna... ja, de är inte alls människor, Bruno."

Boken handlar om nioåriga Bruno som bor tillsammans med sin storasyster och sina föräldrar. Så en dag får Bruno veta att familjen måste flytta från Berlin på grund av hans pappas arbete. Brunos pappa är en tysk soldat (kommendant) och furiren har gett honom ett "ärofyllt" arbete med att jobba i Auschwitz. Bruno trivs verkligen inte i sitt nya hem och längtar dagligen tillbaka till sitt hem i Berlin. Från ett fönster i huset i Berlin kunde Bruno se ut över hela staden, men det enda Bruno kunde se från fönstret i sitt nya hem var ett högt stängsel av taggtråd, baracker och människor i randiga pyjamaser. Så en dag bestämmer sig Bruno för att gå på upptäcksfärd längs med stängslet (vilket är absolut förbjudet) och där möter han Shmuel. Shmuel bor på andra sidan stängslet och trots att de båda pojkarna inte kan leka med varandra, växer en stark vänskap fram mellan dem.

Kommentar: Som ni antagligen redan räknat ut utspelas den här boken, som även finns som film, under andra världskriget. Den är lite speciell från de flesta andra andravärldskriget böcker jag hört talas om då den är skriven från en Tysks ögon. Förfataren berättar i slutet av boken att han valde att skriva boken ur en naiv, nioårig pojkes ögon, eftersom han menar att det är ända sättet att skriva en rättvis berättelse om det fruktansvärda som pågick på vår jord under denna tid.

Jag har sett filmen också. Som en recension kommer på om en snar framtid. Något som jag lade märke till var att filmen var ganska tydlig med vilka personer som var "snälla" respektive "onda" tillskillnad från boken där det fanns fler grånyanser och allt inte var svart och vitt. (Även om det var ganska självklart där med). Men både filmen och boken är väldigt lika varandra och jag rekommenderar dem starkt för er!

Självklart känns det speciellt att läsa en bok när man vet att den baseras på verkliga händelser. Framförallt händelser som är en skam för vår historia, men dock så viktig att komma ihåg. Jag har själv varit i Polen och besökt Auschwitz, Getton och andra ställen relaterade till detta. Jag kan bara säga att jag är glad att jag upplevt det och är en av de personer som kan vittna om att detta hemska ställe faktiskt existerat. (Med tanke på att människor faktiskt förnekar förintelsen. Om det ändå hade varit så väl.)

Hur som helst. Boken är egentligen inte så hemsk, och jag tror den skulle passa bra att läsa för lite mindre barn om man vill läsa något om förintelsen, men tycker att mycket av de böcker som finns är för hemska. Den här boken är hemsk den med, men det är delar man måste ha med för att göra en rättvis berättelse om detta.

Boken är bra och hemsk. Det är spännande att läsa från ett barns perspektiv och se hur han kämpar för att förstå. Han älskar sin pappa och vill tro det han säger, men när Bruno själv träffat en person som motsäger sig allt hans pappa berättat och står för, hur ska då en liten pojke kunna avgöra vilket som är det rätta?

Det är dock svårt att betygsätta en bok som jag önskar att jag kunnat de 5/5. Men även om den är bra, så är tyvärr språket för enkelt och handlingen är tyvärr lite förr simpel. Jag har till exempel svårt att tro att Bruno alls skulle ha möjlighet att prata med Shmuel. Dessutom tror jag inte att Shmuel ens skulle ha möjlighet att gå ifrån sitt arbete. Men vad vet jag? Det är endast min uppfattning av det som hände och jag ska väl inte bedöma en bok utifrån hur verklighetstrogen den är. Läs den i vilket fall, den är bra!

Fakta:

Titel:

Författare: John Boyne

Serie: -

Originalspråk: Engelska

Originaltitel: The boy in the striped pyjamas

Förlag: B. Wahlströms

Antal sidor: 176

Utgivningsår: 2006

Första meningen: "En eftermiddag när Bruno kom hem från skolan fann han till sin förvåning att Maria, familjens husa - som alltid brukade hålla huvudet nerböjt och aldrig lyfte blicken från golvet - stod i hans rum och drog ut alla hans ägodelar ur garderoben och packade ner dem i fyra stora trälårar, till och med de saker han hade gömt längst in och som tillhörde honom och som ingen annan hade något att göra med." (vilken lång mening!)

ISBN: 978-91-32-15922-0

 Jag ger den: 3/5

Filmen utspelar sig i Tyskland år 1942 och handlar om Friedrich som på grund av sin talang i boxning blir erbjuden en plats på Napola - en strikt politisk elitskola - där ariska barn utbildas i idrott, vapenanvändning och givetvis en stor dos historia med inriktning raser. Friedrich ser det som en chans att ta sig ur fattigdomen och som en chans att komma ifrån sin antinazistiska far. Friedrich blir vän med guvernörsonen  Albrecht, som till skillnad från Friedrich inte alls är lika övertygad om att nazismen är den sanna ideologin. Efter ett uppdrag bestämmer sig Albrecht att vända nazismen ryggen och nu måste Friedrich själv ta ställning till vilken sida han står på.

Det här är faktiskt andra gången jag ser den här filmen. Och jag erkänner, båda gångerna är i skolsyfte. Första gången jag såg den var på gymnasiet och andra gången igår, då jag såg den för att jag ska analysera den till sociologin.

Under hela min skolgång har andra världskriget och nazismen varit en stor del i min utbildning. Inte minst under högstadiet då vi åkte till Polen för att besöka koncentrationslägren och andra platser som hade med andra världskriget att göra. Detta är jag väldigt glad för att jag fått uppleva.

Men alla säger att vi måste lära oss om detta för att det inte ska hända igen. Men det gör det ju hela tiden! Se på det som hände i Rwanda, år 1992 (tror jag), då två folkslag slaktade varandra och tusentals människor dog! FN vände dem ryggen, alla vände dem ryggen, så uppenbarligen lärde vi oss inte mycket av det som hände under andra världskriget. Liknande saker händer hela tiden trots att vi vill påstå att vi lärt oss en läxa, men tyvärr är människor för tända på makt för att kunna värdera ett människoliv högre än så..

Hur som helst. Som inriktning på min sociologitenta har jag valt att analysera karismatiska ledare (Hitler) samt hur människor är lättpåverkade, Gemeinschaft - gemenskap, hur vår uppväxt påverkar oss osv.. Så därför tyckte jag att den här filmen passade!

Filmen i sig är väldigt bra enligt mig! Jag har sett en hel del filmer som handlar om Nazismen och tyvärr har jag glömt en hel del. Den här filmen har jag dock lyckats hålla på minnet. I den här filmen får man inte se något av koncentrationslägren eller kriget i sig. Utan här får vi följa med Friedrich i hans övertygelse om att nazismen är något gott. På skolan förespråkar de gemenskap och påpekar att alla på skolan är lika mycket värda oavsett klass. Vilket Friedrich tar till sig då han är uppvuxen i fattiga förhållanden. Men de får även lära sig att inte känna medlidande - att stänga av sina känslor - vilket är något man aldrig får göra.

Filmen är bra gjord och väldigt övertygande! Det är väldigt bra skådespeleri och känslorna är överallt. Trots att jag sett så många filmer som handlar om nazismen så kan jag aldrig vänja mig vid de hemskheter som skett.

Jag rekommenderar den här filmen till alla som inte är för unga. Oavsett om man sett många filmer om ämnet tidigare så kan det aldrig skada att se en till, eftersom det är ett så viktigt ämne! Filmen får dock inte fullpoäng då genren egentligen inte är min favorit, men det betyder inte att filmen inte skulle vara bra!

 Fakta:

Titel: Führerns elit

Skådespelare: Max Riemelt, Tom Schilling och Devid Striesow

Serie: -

Genre: Drama (?)

 Språk: Tyska

Originaltitel: Napola - Elite für den Führer

Release: 2004

Land: Tyskland

Längd: 117 min

Jag ger den: 4/5